Skrivet 2008-11-03 Klockan 23:00:17

det var prick ett år sen.
klockan var vell vid 7 tiden på kvällen, din pappa hade lagat middag som vi just hade ätit, kött och potatisgratäng. vi bestämde oss för att gå ut i snön. den första snön för i år, och endå var det mycket för det hade snöat oavbrutet i 2 dagar. vi sprang runt i snön, lekte, skrattade och var glada. bestämde oss för att gå, bara gå nånstans. vi hamnade på en stor öppen yta, bara massa snö överallt, vi la oss ner mitt där, och låg och tittade på stjärnorna och pratade om ALLT, allt mellan himmel och jord, i flera timmar, sen busade vi på ännu mer och kastade snö och låssades att vi var små små barn. och jag lovar, jag har aldrig känns mej så jävla levande och förståd som just den dagen.